Då va jag tillbaka ner e på ruta ett...eller kanske till och med kommit ner till ingenting...
Så tomt, så ensamt, så hopplöst.
Vill bara glömma, glömma alla ord, blickar, tankar, glömma att det någonsin fanns.
Det gör så ont, så ont så de inte känns...så ont så tårarna bara faller ibland.
Orkar inte kämpa...orkar inte svara. Orkar fan inte!
Jag vet att de går över, säg de inte till mig, ja vet att jag kommer ställa mig upp igen, jag är ung, inte dum...
Snälla...låt de bara försvinna...